lillasysterelin

För er alla som verkligen har hittat er rätt kärlek och levt med honom eller henne ett tag brukar ni aldrig tänka på hur det var  att vara nykär ? Ni vet sådär som det pirrade i magen, man blev nervös och hjärtat nästan flög upp ur halsen, ibland så bara saknar jag den känslan. Jag verkligen älskar min rasmus jag har nu men när jag tänker tillbaka på tiden vi hade ibörjan då vi båda var nykära och bara mös  så saknar jag det så himla mycket. Jag minns fortfarande hur kär jag var i sexan och han inte brydde sig och hur kär jag var hela tiden. För ett år sedan fick jag ta en del av killen jag unnat  i två år, kan ni förstå det ? I två hela år, det är helt otorligt. Första kvällen vi träffades  var hemma hos min vän Kolan jag glömmer det aldrig. Vi var 6 st jag, viktoria, julia, kolan, emil och rasmus. Kan ni fatta, dom andra var redan ett par eller kände varande väl  men vi två som bara låg där under stjärnhimlen lite sådär halv långt ifrån varandra och tänkte. En pinsam stund men ändå en av mina bästa stunder. Alla minnen då är oförglömliga det är dom nu också men jag önska att känslan kom tillbaka ibland. När man var rädd men ändå ville allt på samma gång. <3
Skriv gärna ett inlägg och berätta om er kärleks stund ni inte glömmer !